S*Tjuvhålans Zippa

Zippas ägare ringde och sa att han inte kunde ha henne kvar. Undrade om jag kunde ta henne tillbaka, klart jag kunde.

Jag hade inte sett henne sedan hon flyttade hemifrån så det skulle bli lite spännande att få träffa henne

En vän till mej hade talat om att hennes föräldrar hade varit tvungna att ta bort sin katt p.g.a sjukdom. Dom var jätte ledsna och sörje sin katt jättemycket.

Nu kommer lilla Zippa in i bilden, man kan väl kalla det tur i oturen.

Jag ringde genast och sa att jag nog hade katten för föräldrarna och min vän skulle tala med sin far om detta. Hennes far sa ja och modern skulle inget få veta, allt skulla vara hemligt. Hennes mor skulle bort ett par dagar och då skulle vi passa på att låta Zippa flytta dit.

Sagt och gjort, jag hämtade Zippa och åkte raka vägen till Hindås för att lämna henne där. Hon pratade hela vägen från Hisingen till Hindås. Jag förklarade för henne att hon nu skulle få ett nytt hem hos Kenneth och Ann-Marie och att hon var en hemlighet och överraskning till Ann-Marie

När vi kommer fram och innanför dörren hos Kenneth så öppnar jag burdörren på transportburen. Ut går världens minsta skogis och stegar rakt fram till sin nya husse och stryker sej mot hans ben. Sedan skulle jag villa säga att det kändes som om hon bara flyttade in.

Hon har nog charmat sin husse och även sin matte när hon väl kom hem. Jag tror nog att hon kommer att bli behandlad som en lite prinsessa, sova på kudde i knät. Äta mosters nykokta fisk. Ligga och sova på mattes bröst och bli klappad på.

Jag är jätteglad att det finns snälla människor som ni, Kenneth, Ann-Marie, Moster Gunne och inte minst du Ninni. Tack för att ni finns och lycka till med Lilla Zippa. Hon kan inte få det bättre än såhär.

2006 02 26