S*Tjuvhålans Adliga Adrian
Detta är en liten lycklig historia om Adrian.
----
När Adrian bodde här hemma hos mej så var han inte speciellt trevlig mot mej.
Han blev inte sämre behandlad än sina syskon, men han tyckte inte om mej.
Varje gång jag skulle ta upp honom så fräste han åt mej och tyckte nog att jag var hemsk.
Jag blev rekomnderad att ta bort honom för det var väl ingen som ville ha en sån katt.
Men ni som känner mej vet att så skulle det aldrig bli,
min tanke var väl att kastrera honom och se hur han blev efter det.
Ibland skall man ha tur och bra vänner.
Jag fick följa med S*Taz Wood's Annelie till hennes kattungeköpare Carina.
Där bor huskatten Tigge och S*Tas Wood's Enzo, två trevliga katter.
Vi pratade givetvis katt och vi surfade till Annelies och min hemsida
för att se på våra katter vi prata om.
Jag berättade om Adrian, hans sätt mot mej och vad som sagts om hans vara eller inte vara.
Det tog en vecka så ringde Carina mej och frågade
om hon och dottern fick komma och hälsa på Adrian.
Givetvis fick dom detta. Adrian låg i Carinas knä utan att fräsa,
det kom lite kurr ifrån honom också.
När dom gick efter ca. 2 timmar så sa dom att dom skulle höra av sej dagen därpå
och säga om detta var en katt dom skulle våga ta hand om.
Det krävs ju en hel del jobb med en katt som uppträdde så som Adrian.
Dagen efter så ringer Carina och säger att dom vill ha honom.
Ingen kan ha varit gladare än jag.
Sagt och gjort Adrian flyttade till Trollhättan till två kattkompisar och fem människor.
Nu bor han där och är en jättetrevlig katt.
Jag och Annelie var där och hälsade på innan jul-05 och kan ni tänka
att jag fick hålla honom utan att han fräste åt mej.
Tror ni att jag är lycklig och glad för Adrians skull.
Alla ni i Adrians familj när är guld värda
som har tagit er tid med honom och gjort honom till en så trevlig katt.
Mer foto
2006 01 06